Byn Näcksta

Näckstas historia

Byn Näcksta ligger vid sjön Näkten i Hackås socken i Jämtland. Socknen sträcker sig tvärs över sjön Näkten. På östra sidan om sjön fanns byns utmarker. Tidigare, när det inte fanns vägar, hade man sitt kontaktnät sjövägen.

Näcksta är ett så kallat -sta-namn som betyder odling, boställe, gård vid Näckten. Sta är vanligt förekommande ortnamn i Norrland på platser som uppkommit under järnåldern (0-1050 e.kr.). Byn skrevs också gammalt Näckstadh eller Näckstadium.

Naturgeografiskt karaktäriseras Näcksta by av ett kuperat, småkulligt och uppodlat landskap.

Bryggan

Bebyggelsen och den odlade jorden är främst lokaliserad till den bördiga moränleran i områdets mellersta och norra delar. I norr övergår jordmånen allt mer i skiffermorän. Berggrunden i anslutning till Näktens strand består av ett smalt nord-sydligt stråk av lättvittrad Kläppeskiffer. Öster om detta stråk vidtar ett större sammanhängande område med kalkstensberggrund. Södra delen av Näcksta står i skarp kontrast till den norra och mellersta delens naturgeografiska förhållanden. Södra delen har tunt jordtäcke av moig morän med berg i dagen. Jordarten är på vissa ställen stenig och storblockig. Berggrunden består främst av Revsundsgranit. Det geologiskt mest intressanta området finns i den södra delen av Näcksta vid Målingen. Berggrunden uppvisar här det ovanliga förhållandet att urberget överlagrar sedimentbergarterna. En förklaring till detta är att en meteorit slog ner i området för 455 miljoner år sedan och bildade Målingen, som är en rund vik av sjön Näkten.

Sjön Näkten och Billstaån utgör områdets viktigaste vattendrag. Det finns tre tjärnar i Näcksta och även en del mindre bäckar. Det har tidigare funnits fler tjärnar i området, men de är nu utdikade.

Byn Näcksta beskrevs på följande sätt på mitten av 1600-talet: Näcksta by ligger på sydsidan av sjön Näkten. Själva bytäkten har nått ner till vattnet med bebyggelsen utspridd på terrassmässigt stigande terräng. I norr och väster är det skogbeväxt mark.




Näcksta under förhistorien

Näcksta var antagligen bebott redan under stenåldern.

Det finns tre kända stenåldersboplatser i byn. Vid stenåldersboplatsen på ett näs vid inloppet till Målingen har man funnit skrapor, kärnor och avslag av kvarts. Vid stenåldersboplatsen på en mindre udde på västra sidan av Näckstanäset har man funnit bearbetad kvarts. Vid den tredje stenåldersboplatsen i norra Näcksta har man funnit både bearbetad kvarts och intilliggande fasta fornlämningar, bla gropanläggning. Man har även hittat en slipad stenyxa vid Ladansnäset.

Näcksta hade fast bebyggelse redan under järnåldern. Ett tecken på detta är de sex gravhögar som funnits i byn. Fyra finns kvar idag. Antagligen hade Näcksta sex åboer (hushåll) redan på järnåldern, som var och en hade sin egen gravhög. I en utgrävd gravhög har man hittat järnslagg. Det har påträffats stora mängder järnslagg vid Näktens strand i närheten av badbryggorna. Antagligen har det legat en järnframställningsplats i strandplanet.

Om du vill veta mer om de inventeringar som gjorts i Näcksta kan du trycka HÄR

och läs om FYNDEN HÄR

Näcksta från 1050 (historisk tid)

Näcksta nämnes första gången i skriftliga handlingar 1311-12. Då fanns ett hemman, men på 1400-talet delades det till två hemman. Se nedan. Dessa två hemman är antagligen ursprunget till uppdelningen Söder- och Nord-Näcksta.

Från Diplomatariet:

I jordeboken 1550 var det också två hemman i Näcksta med 2 skinn och 1 shilling (= 4 1/2 öre) i skatt på den ena och 2 skinn (= 4 öre) på den andra. Det var med andra ord två jämnstora hemman.

I jordeboken 1565 var det bara ett hemman i Näcksta, som betalade 8 1/2 öre i skatt, alltså lika mycket som de två hemmanen 15 år tidigare gjorde tillsammans. Det var sannolikt två hemman sedan åtminstone 1400-talet, men av någon anledning räknades det som ett hemman 1565. År 1568 betalade Näcksta 6 1/2 öre i skatt. De två hemmanen 1565 hade på samma års tiondelista, den andel av jordbruksproduktionen som enligt lag skulle tillfalla kyrkan, 8 åboer, familjehushåll och 1567 års tiondelista visade 9 åboer.

Brott begicks även på 1500-talet: På tinget 1565 får Per Gregerson i Negstad för ett stenkast och ett käpphugg böta 4 mkr och Erich Slänt fick för ett knivstyng böta 14 mkr. 1567 högg Greger i Näxstad landzmannen i Oviken med en yxa, han fick då böta 4 mkr. 1 mark = 8 öre.

Under åren 1600-1645 så hörde Jämtland kyrkligt till Nidaros stift och världsligt under den danske kungen Christian IV. De strider, som under Kalmarkriget, 1611-1613, ägde rum i Jämtland kallas Baltzarfejden efter den svenske befälhavaren Baltzar Bäck. Svenskar och norrmän stred mot varandra i Jämtland. Svenskarna vann striden. En del jämtar flydde till Norge, men de flesta blev kvar, tvingades avge trohetsed och underkastade sig svenskarna. När freden slöts i Knäred 1613 fick dock Norge tillbaka Jämtland. Christian IV ville nu straffa jämtarna för deras förrädiska beteende under kriget. Det blev en räfst med jämtarna 1613. De jämtar som svurit svenske kungen trohet och huldskap förklarades fredlösa och fråndömdes rätten till sin odelsjord, ärvd ägd jord. Då det visade sig att praktiskt taget hela Jämtlands befolkning förbrutit sina gårdar, så bestämdes det på kungen Christian IV:s order att de nuvarande ägarna emot vissa avgifter och arrende skulle få sitta kvar på sina gårdar som kronans arrendatorer. De flesta som dömts fredlösa fick återköpa sin fred emot ett visst belopp.

Den jämtländske bonden kom för första gången i ett direkt beroende av överheten och förlorade sin tidigare starka och fria ställning. Böndernas existensmöjligheter blev mycket osäkrare än förr.

I Janrik Bromés efterlämnade samling papper finns uppgifter om vilka män som svurit svenskarna trohet. Följande uppgifter finns om Näckstaborna:

Antecknade ödesbölen

Tjärnåker, 1667 förmedladt med Näcksta. Betyder att gården var obebodd i början av 1600-talet. Kälen hörde under Näcksta 5.

Forbönder

Även Näckstabor for på Levangermarknaden i Norge: Det finns antecknat att Peder Ols, Negsta sielf 6te med 6 hest, införde till Norge 12 tr malt och frö då han for till Levangermarknaden på 1680-talet.

I 1624 års jordbok nämns:

Näcksta blir svenskt

Då Jämtland blivit svenskt vid freden i Brömsebro, så började man försvenskningen och ett led i detta var att rita kartor över byarna i Jämtland.

Från 1645-50 finns en originalkarta över Näcksta av Olof Larsson Tresk, som visar 6 hemman i byn. 3 hemman i Nord-Näcksta närmast sjön och 3 hemman i Söder-Näcksta på en högre liggande terräng. En bonde i Rogsta ägde 2 lägder i Nord-Näcksta och Kyrkbordet ägde ett par lägder 1645. En väg, som hade staket på bägge sidor, gick genom byn till hemmanen i Nord-Näcksta (Nr 1-3) och nr 4 i Söder-Näcksta. Hemmanen 5 och 6 i Söder-Näcksta hade sina egna infarter. Alla hemman hade sina hus på egna inhägnade tomter och hade åkerbitar blandade om varandra. Endast hemman 6 hade sin åkerareal runt huset.

Karta Näcksta 1645

Kartan 1645.

Kartan finns även renritad.

Renritad karta 1645

Jordeboken 1640 berättar att Peder Olsson, Peder Eriksson. Siul Olufsson, Olof Andersson i Hugg bodde i Näcksta och i Öråker (senare Kärnåker) bodde Oluf Andersson och Peder Larsson. Enligt jordeboken 1645 bodde Peder Olofsson, Peder Eriksson, Siuul Oloffsson och Olof Pedersson i Näcksta och Olof Andersson och Peder Larsson i Kärnåker. 1660 bodde Per Olofsson, Oluf Ersson, Olof Olufsson och Oluf Hugg i Näcksta och Oluf Olufsson i Kärnåker. 1663 bodde Peder Olofsson, Oluf Pedersen, Oluf Olufsson, Oluf Hugg och Per Larsson i Näcksta och Oluf Olufsson i Kärnåker.

Efter 1667 fanns det 5 hemman i Näcksta. (Ännu 1820 fanns det 5 hemmansnummer, medan antalet åboer då var 7) Hemman 5 (= de sammanstagna gårdarna 5 i Näcksta och Kärnåkersgården) ägdes av kopparslagaren Olof Olofsson i Oldberg (född ca 1600 och död 1677). Olof Olofsson uppböd Siul Olssons hemman i Kernåkern och Siulgården i Näcksta 1656 (JDB 1656). Gårdarna sammanslogs 1667.

Enligt jordeboken 1676 bodde i Näcksta Måns Jönsson, Olof Pedersson, Måns Olofsson, Peder Larsson (Lars Andersson 1677, Lars Persson 1696), Olof Olofsson.

Näckstabodarna i Gillhov var först bosatt av Olof Olofsson, samme man som ägde Näcksta 5. Han hade 11 barn, bl a sonen Elias Oldberg som var kyrkoherde i Lit. Sonen Per Olofsson f. 1644 var bonde i Näcksta. Gift med Ingeborg Olofsdotter. Oluff Pehrson bodde också i Näckstabodarna.

Ett rättegångsprotokoll den 8 dec 1647

Att Joen Joenss: fordrar under rätten Birittha Nielsdotter i Wåle, för det lägesmål var utav hon avlade barn och Joen Joensson frågar hårt efter vilken barnafadern är till samma barn. Då samme Birittha, kvaldes uti barnfödseln. och det gick henne hårt an, kom där tillstedes Peder Erichsson i Nechstad och frågade med stor förmaning efter den som barnet ägde. Uti sin högsta pina vittnade hon en norrbagge, Oluff vid namn. Strax därefter födde hon barn. Nu bekänner konan att Pehr Joensson i Wåle hade avlat med henne samma barn. Varför hon inte tidigare erkänt detta svarar hon med att hans syster Cahrin hade hotat henne med hugg och slag om hon bekände denna på honom och att Pehr Joenssonn lovade taga henne till hustru om hon inte sade så strax han vara fadern. Oluff Pehrson i Kehråker vittnar att då Birittha gick havande frågande han henne om vilken som henne hade att bestella. Då bekände hon med gråtande tårar att Peder Joenson i Wåle var rätte barnafadern. Då tillfrågades henne var Peder Joenson hade legat med henne. Hon svarade i kornladan i Wåle och oftagånger nog hade bestella med henne.

Peder Joenson bekänner att han legat med henne 14 dagar före Michalis och Birittha födde barnet om Erchzmässo. Men Birittha säger det både före och efter det skett ingen annan vara barnafadern än denne Peder Joenson oansett att barnet är kristnat norrbaggen till.

Dom: Peder Joensson måste kännas vid barnet och böta efter lagen 20 marker 3 kap. Gifteb.

Sven Andersson Tvilling

Sven Andersson Tvilling, förfallen ryttare som satt fängslad i Näcksta. Han satt fängslad hos Olof Hugg och hans hustru Brita. Den som bodde på gården hette Olof Andersson och bosättningen hette Hugg. Därav namnet Olof Hugg.

Sven Andersson Tvilling var ryttare vid Bergs kompani och bodde i Näcksta. Han var inte född jämte utan blev transporterad hit tillsammans med åtskilliga andra kamrater söderifrån. Detta för att stävja de bångstyriga jämtarna som nyss blivit svenskar 1645. En del av våra soldater i Jämtland blev i stället transporterade till bl a Tyskland, där den svenska hären utkämpade blodiga strider.

De soldater som skickades upp till Jämtland var inte guds bästa barn. De söp och deltog ofta i slagsmål. Kamratandan var inte heller särskilt bra. Slagsmål soldater emellan var en alldaglig företeelse. Soldaterna drog inte heller jämt med ortsbefolkningen. De uppträdde ofta som översittare mot dem. De betraktade dem inte som fullgoda svenskar och det gick ofta till handgripligheter mellan soldater och ortsbefolkning.

Ryttaren Tvilling var även han inte något dygdemönster. Han var fallen till dryckenskap och i drucket tillstånd späckade han sitt tal med svordomar och slogs gärna med värja och kniv.

Domboken från 1660-talet berättar åtskilligt om Tvilling: Torsdagen före Gregoriemarknaden 1666 hölls det ett dryckesgille hos Per Larsson i Näcksta. Värden och Tvilling råkade i slagsmål med varandra. Det slutade med att ryttaren gav sin motståndare tre hugg, två i axeln och ett i benet (fulld såår) med en kniv. Sår och blånader besiktigades av länsmannen och andra goda män och visades upp inför häradsdomaren i Hackås i april, då saken kom upp till behandling. Tvilling dömdes till fyrtio daler i böter och att bekosta vården av såren, inom natt och år. För den svordom och bannskap han vid samma tillfälle under trätan med Per Larsson låtit undfalla sig, remitterades han till sitt befäl (med hårt straff att böta och fullfölja, andra sådana till exempel och varning). Per Larsson slapp inte undan han heller. Han hade också svurit och bannat och sakfälldes därför att böta två daler till kyrkan och de fattiga. Tvilling sattes i fängsligt förvar i Näcksta och stod ännu i pingsttiden under bevakning, men fick röra sig tämligen fritt.

Vid pingst råkade han åter igen i slagsmål med Hackåsbor. Torgat Eriksson, Olof Jonsson och Erik Olofsson från Salom ämnade bege sig till Kälen. På väg dit gick de in i Tvillings kvarter i Olof Huggs gård i Näcksta. Där fann de en skål öl på bordet, som de tömde och begärde något mer av samma slag få köpa. Man slog upp nytt öl åt dem. Huggs hustru var sjuklig och tålde ej de öldrickande männens buller och tal. Hon visade dem till granngården. Då de gick dit följde Tvilling och Peter Lång, en annan ryttare med. Även här fanns öl och drickandet fortsatte. Torgat ville brottas med Tvilling och han grep denne i armarna och slog honom några gånger, på lustighet, i marken. Tvilling blev sluligen ond och slog i sin tur Torgat till marken. Om det vore med ondo så kan du fuller se vad jag göra kunde, sade han. Under det att Torgat och Tvilling för ro skull brottades med varandra kom Olof Jonsson och förbjöd dem att fortsätta. Han slog då Tvilling vid örat, så att denne föll till marken.

Petter Lång varnade Olof - Hållt upp! Kom ihåg att han är i kronans arrest och du måste låta honom vara oslagen. Olof svarade då med att slå undan benen på Petter och sopa omkull honom med armen varpå han,till spott, kastade hatten i vädret. Petter tog Tvilling med sig och gick till kvareteret hos Huggs. Då de kom dit rann emellertid sinnet av Tvilling, han ryckte ned sin bössa och ville ut till Salommännen. Petter hindrade honom och tog ifrån honom bössan. Nu kom Salommännen dit. Britta, värdinnan, försökte stänga dörren, men de tog sig in. Olof nappade till sig bössan och ville slå till Tvilling, men hindrades av Petter Lång och Erik Olofsson. Tvilling och Olof Jonsson hårdrogs en stund och sedan avlägsnade sig Salommännen. Även den här saken kom inför domstol i juni när häradsrätten höll ting i Hackås under rubriken - duell och slagsmål - och åklagare var länsmannen Joen Joensson. Olof Jonsson och Torgat Eriksson fälldes till fyrtio dalers böter vardera. Erik Olofsson, som knappt deltagit men - med dem i flock och farnöte varit - fick böta med åtta dagars fängelse för andra till exempel.

Efter dådet i Näcksta erhöll Tvilling avsked från ryttaretjänsten och förföll alltmer.

Två år senare klagade kapten Anders Harder på Hackåstinget över Tvilling, som elva veckor tidigare bytt hästar med honom och genast tagit i bruk den häst han bytt sig till, under det kaptenen haft sin häst i stall hela tiden, då den var mager och behövde få bättre hull. Men när hästen var fet och fin kom Tvilling i kaptenens frånvaro och tog - med gevalt - och trots kaptenskans protester så tog han sin förra häst ut ur stallet och satte dit den han medfört i stället. Sedan begav han sig uppöver landet. Kaptenen ville inte acceptera detta utan yrkade ansvar å sin förre underhavande. Tvilling lät påskina att de bara bytt - på ett sken - och påstod att kaptenen vid bytet lovat en tunna korn i mellanavgift, men blivit ångerköpt och vägrat lämna den. Tvilling ansåg då att byteshandeln skulle gå upp och båda återta sin häst. Vittnen till avtalet om mellanavgift fanns inte, utan det hade skett mellan fyra ögon. Rätten som prövade saken ansåg att då kaptenen i elva veckors tid haft hästen och stillt upp den, så måste byteshandeln anses ha skett på fullt allvar och dömde att kaptenen skulle få taga sin häst igen och Tvilling fick böta fyrtio daler silvermynt för sin förseelse. Man visste att han hade så mycket pengar innestående hos Nils Hansson i Orrgården. Vidare förmantes allmogen, att vilken som denne Sven Tvilling efter denna dag hyser i detta tinglaget, skall därför lagligen plikta.

Tvilling blev alltså en icke önskvärd samhällsmedlem. Löskekarlar hade ingen rätt, utan fick som himmelens fåglar söka sig bo och skydd, där de bäst kunde och gitte. Efter detta försvinner Tvilling ur domboken.

Sammanställt av Kerstin Ellert

Läs här om du vill veta mer om de olika gårdarna i Näcksta.


Näcksta under 1800- och 1900-talet

Karin Morén

har skrivit en uppsats vid vid Mitthögskolan i Östersund höstterminen 2000 (Svenska språket C). Uppsatsen heter:

Namnen i Näcksta - om namn på gårdar och ägor i en jämtländsk by

Tryck här så kan du hämta hem uppsatsen med Acrobat. Tryck här så kan du hämta hem bilagorna till uppsatsen.


Här kan du läsa om vilka som bodde i Näcksta år 1900. Två sommardagar i Näcksta år 1900


I Näcksta bodde 1996


Näckstabarn


Näckstabarn 1943, sittande från vänster Olle Karlsson, Ingrid Svensson, Anna Märit Jonsson, Sven Karlsson, Inga Brita Jonsson, Ingeborg Jonsson, stående Kalle Karlsson och Marianne Andersson


Simskola i Näcksta


Simskola i Näcksta 1957. Inger Göransson är simskollärare.  

Artikel Hackås sockenkrönika 1988

Näcksta

Uti-gåln. Öhgrens. Ägare Peter Ahl.

Näcksta

Ol-Ors. Ägare Bernt Werin och Kent Morén. Bebos av Bernt Werin.

Gustafs. Ägare Lennart Bylund och Maria Halvarsson.

Näcksta

Ol-Jons. Uppbyggd 1870 av Olof och Kerstin Jonsson. Ägare Christer Karlsson.

Lillå. Kontorsbyggnad bla för Tunadal skogsbolag och Hackås-Näs El. Obebodd.

Näcksta

Per-Svens. Uppbyggd i början av 1900-talet av Gerda och Per Svensson. Ägare Monica och Gösta Jonsson.

Väst i gåln. Ägare Tommy Nord.

Näcksta

Att Näcksta var en typisk jordbruksby framgår tydligt på denna bild från 1927. Närmast kameran Viktorsgården, längre bort Ol-Jons.

Ol-Jans. Byggdes omkring sekelskiftet och brukades av Gertrud Brita och Olof Jonsson. Ägare Gerd Nilsson och Rolf Kristofferson. Kortet är taget omkring 1915. Emil Olsson med mor och syskon finns på kortet.

Näcksta

Hemvändarkalas.

Näcksta

Näcksta spelmän. Jonas och Per Sundvisson.

Näcksta

Skördetid hos familjen Per Sundvisson (Uti-gåln) omkring 1925.

Näcksta

Näcksta fritidsby.


I Rödbläran nr 2 2000 skriver man följande:

Provytor Näcksta/Våle för växter

Provrutan går genom de båda byarna, skär riksväg 45 på två ställen, passerar ett par tjärnar och går österut i sjön Näkten. Antalet provytor blir här 15 st. I Hackås är växtligheten rik. Det beror på den kalkrika bergrunden samt en stor variation i terrängen. Av de 15 provytorna var tre skogsmark, två åkermark, fyra stränder, tre vägkanter, två tomtmark och en längs en bäck.

Det myckna regnandet hade satt sina spår. Det var lite besvärligt att inventera standytorna på grund av den höga vattennivån. Det fanns rena landarter som stod helt övertäckta med vatten.

Vi gjorde totalt 566 anteckningar om kärlväxter. Bland dessa fanns 207 olika arter varav 36 var på transportlistan. Det är bland det mesta vi hittat på en och samma trakt.

Vanligaste arterna var vanlig glasbjörk, gran, stenbär, blodrot, tall och lingon. Trevligaste fyndet var paddfot som växte vid en ekonomibyggnad i Näcksta. Paddfot är klassad som Missgynnad i den nya utgåvan av Rödlistade arter i Sverige. Fridlysta växter, orkidéer, fanns det några arter av: ängsnycklar, skogsnycklar och brudporre. Övriga intressanta växter som kan nämnas är pepparrot som spritt sig från odling till ett vägdike i Våle, tysk fingerört en inkomling i åkerkanter och parksallat som håller på att bli vanlig längs vägar, på tomtmark och på andra ruderatmarker.

Ansvarig för sidan är Kerstin Ellert Kerstin Ellert